Kultur-, vetenskaps- och naturutflykt tll Dalsland

Häromveckan genomförde jag en slags kombinerad en-dags kultur-, vetenskaps- och naturutflykt tll Dalsland; Ett landskap som jag egentligen aldrig besökt tidigare. Dalsland har blivit mer lättillgängligt från Göteborg i och med att motorvägen till Trollhättan (E45) äntligen blev klar 2012.

(E45 är f ö Sveriges längsta väg, 1690 km, och sträcker sig mellan Göteborg och Karesuando.)

Natur:  Första anhalten blev Vänern där södra delen av redden utanför Mellerud beskådades från stranden vid Vita Sannar; En insjö med horisontlinje är ju alltid lika fascinerande!

Vetenskap: Vad många inte känner till är att en ganska stor och något motbjudande krabba, den kinesiska Ullhandskrabban (Eriocheir sinensis), breder ut sej i allt större omfattning i Vänern och alltmer börjar ses som ett problem: Det händer titt som tätt att fiskare i Vänern kan få upp ett relativt stort antal av dessa oönskade krabbor i sina fiskredskap. 

Första gången krabborna påträffades i Sverige var på 1930-talet. Förmodligen har den bl a kommit hit via sjöfartens barlasttankar. Ullhandskrabban är en av de hundra mest invasionsbenägna arterna i världen. Den finns i stora delar av Europa ända upp i Bottniska viken. I Sverige förekommer den även i Mälaren samt flera andra insjöar.

På bilden ovanför syns den s k Ullhandskrabban. Den kokta varianten, till höger, ser ju onekligen en aning aptitligare ut. Men jag skulle förmodligen inte kunna föreställa mej att äta en insjökrabba. Fast å andra sidan kanske det påminner om insjökräftor??

I södra Kina, bl a Shanghai och omkringliggande provinser, anses Ullhandskrabba vara en stor delikatess; Således skall man aldrig säja aldrig, med andra ord!

Vetenskap, kultur - Akvedukten i Håverud:

Nästa stopp blev Håverud för ett besök vid akvedukten och slussarna: Sakta men säkert håller Håverud på att förvandlas till en turistfälla; Bland annat så är man i färd med att bygga någon form av stugby runt parkeringen uppe vid landsvägen. Nedanför slussarna börjar restauranger och konstgallerier breda ut sej alltmer. 

Bilderna ovanför föreställer den marina infarten till slussarna och akvedukten (bil- och järnvägsbro syns i bakgrunden). Bortser man från Köpmannebro vid Vänern så är detta i princip infarten till det 250 km långa system av sjöar och kanaler som går under namnet Dalsands Kanal.

Några bilder som visar vad en akvedukt är för något: En bro för vatten och där det, som i detta fallet, är möjligt att bedriva båttrafik. 

Och som synes samma fenomen här som i övriga västsverige sommaren 2013: Det vill säja knappt en droppe vatten i forsen (Den otämjbara och vilda forsen var själva orsaken till bygget av akvedukten 1865 - 68).

En stor fördel är att man kan röra sej fritt över hela sluss- och akveduktanläggningen. Men det gäller att vara uppmärksam.

Vattenfall AB är inte bara ett företag som gör storslagna och för svenska skattebetalare extremt kostsamma och misslyckade affärer (NUON) inom den internationella företagsvärlden. Man sysslar även med produktion av energi via olika energiföretag. Vattenfall Småskalig Kraft AB är ett sådant företag och är dotterföretag till Vattenfall AB, vilket driver en kraftstation i anknytning till akvedukten i Håverud. Där producerar man ca 19,5 GWh per år. 

Den dagen jag var där fick Vattenfall Småskalig Kraft AB förmodligen inte ut enda kilowatt ur sin anläggning med tanke på vattenfrekvensen i "forsen" enl. bilderna ovanför.

Minnestavlan vid en av slussarna till minne av Nils Ericson och Werner Ericson som byggde Dalslands Kanal 1865 - 1868.

Natur: Efter Håverud fortsatte utflykten på krokiga vägar norrut mot Dals Långed. Men det intressanta akvedukt-besöket hade dragit ut på tiden. Dessutom var Dalsland större än förväntat vilket i sin tur innebar att utflyktens natur-inslag fick kortas ner en hel del. Efter Dals Långed fick således färdriktningen tyvärr ändras från Bengtsfors tillbaka mot Göteborg via Färgelanda och Uddevalla.

Egentligen gjorde det inte så mycket att Dalslands-utflyktens naturinslag förkortades vid detta tillfälle; Landsskapet i denna del av Dalsland ser ungefär ut som när man åker till Ullared  (i Halland) fast ödsligare och mer vidsträckt. Samt att sjöarna är fler till antalet och mer långsträckta.

Många mindre samhällen verkade mer eller mindre vara under avveckling vilket ju är en tråkig utveckling. Och på flera ställen i Dalsland ser det ut som om naturen håller på att återta landskapet från människan; Här är det järnvägen Mellerud - Håverud - Bengtsfors, DVVJ, som sakta men säkert tycks slukas av vegetationen.

DVVJ är en förkortning av Dal-Västra Värmlands Järnväg men kallas även De Vackra Vyernas Järnväg och drivs av en stiftelse som kör på Banverkets spår. Både passagerarantalet och godstransporter på DVVJ har glädjande nog ökat med ca 20 % dom två senaste åren. 

Trots den positiva utvecklingen har DVVJ ett avvecklingshot hängande över sej då statliga Banverket bl a inte anser sej ha råd med att sköta banvallarna och underhålla spåren.

Det finns flera olika båtturer för den som som vill uppleva en dagstur på Dalslands Kanal mellan t ex Håverud och Bengtsfors (eller vice versa). Man åker båt ena vägen, vilket tar ca fem timmar och kan, om så önskas, äta lunch i restaurang ombord under gång (fullst. rättigheter). Returresan sker med tåg vilket tar ca 30 minuter. Resonabla priser!

Lärdomar inför en utflykt 2014 skulle bl a kunna vara att åka längre norrut och in i södra Värmland (Årjäng, Arvika), räkna in en eller två övernattningar samt att åka in i Norge och då kanske Sörlandet.