I dessa tider när Trängselhäxan Anneli Hulthén härjar som värst i Göteborg och bedriver ett slags Blitzkrieg mot staden genom att utplåna så mycket som möjligt av Göteborg och det som är göteborgskt (vilket jag återkommer till längre fram) kan jag inte låta bli att tänka på vår stackars fina gasklocka.
I slutet av april skall kommunen fatta beslut om Gasklockan skall rivas eller få leva vidare: Tyvärr tror jag beslutet blir att riva denna klenod med politikernas hänvisning till att tomtmarken behövs: Både Göteborg Energi (som bl a sysslat med mutor och korruption) och Stadsbyggnadskontoret vill riva Gasklockan.
Nuvarande gasklocka är den fjärde i ordningen och byggdes av Maschinenfabrik Augsburg-Nürnberg i Mainz, med Götaverken som underleverantör och togs i bruk den 7 november 1933. Den har formen av en 20-hörning med en inre diameter av 44,75 m och totalhöjd av 81 m.
Denna grace är nämnd i Bevarandeprogrammet för Göteborg, men det innebär i och för sej inte att byggnaden är ett kulturminne som måste bevaras Detta trots att Kulturnämnden, som är en av de instanser som har yttrat sig i frågan, tycker att Gasklockan skall bevaras.
Utdrag ur Göteborgs stads Bevarandeprogram:
KULTURHISTORISKT VÄRDEFULL BEBYGGELSE I GÖTEBORG
Ett program för bevarande DEL I
”Nya gasverket” (kv 11:8–9) uppfördes 1888 enligt ritningar av G Krüger och utvidgades sedan i flera etapper. Stora delar av anläggningen har rivits men ett kyltornfrån 1889, en gasklocka från 1933 samt ett par små tegelbyggnader från 1800-talet står kvar.
Kyltornet är uppfört av gjutjärnsdelar med dekorativa detaljer. Ursprungligen hade det en utvändig vindeltrappa med smäckert räcke men den är nu till stor del riven. På en av gjutjärnsplattorna finns texten ”C&WWalkers patent 1889”.
Gasklockan är cirka 80 meter hög och innehåller ett stort cylinderformat rum som får sitt dagsljus genom en rad fönster uppe vid taket. Resterna från gasverket har industrihistoriskt värde och utgör också ett viktigt inslag i stadsbilden.